Vi fick bakterier i tanken för ett antal år sedan med stopp i filter med efterföljande tanksanering. Tog en hel del tid och arbete att bli av med kladdet i tanken. Tankar aldrig diesel med RME. Nu har det gått några år (15 år…) och jobbet på att bottensuga tanken för att veta att det är rent i botten har skjutits upp länge.

Har haft en ett gammalt CAV-filter och en dieselpump liggandes så det var ju bara jobbet att koppla ihop det hela som kvarstod. I dessa Coronatider så blev det tid över och en låda byggdes för enkel och spillfri hantering.

Vid rensugning sticks ett kopparrör ner i botten av tanken och suger i alla vinklar och vrår. Dieseln passerar genom ett billigt förfilter pump och CAV-filter med vattenavskiljare innan returen släpps i toppen av tanken. När bottensugningen är gjord får pumpen stå och snurra rund dieseln i ett par timmar.

I samband med uppgraderingen av rattautopiloten till en linjär hjärtstockspilot noterades att stoppklackarna låg högt, eller rodret lågt.  Visst var det rodret som hade sjunkit ner 2 cm. Muttern som håller hjärtstocken uppe var helt nere i nivå med muttern. Allteftersom rodret rörde sig fram och åter skruvades muttern lite mer och mer åt fel håll.  

• 

Det är tveksamt om det blir en mutter med en låsskruv i framtiden. Detta blir sannolikt en permanent lösning.

Efter ett litet jobb på morgonen fanns möjlighet att skriva rapport på kontoret eller i båten. Valet var lätt. Snabbshopping av lite mat och sen ut till Vinga. Nästan sommar så det fick bli lite fika i sittbrunnen och en promenad innan rapportskrivandet påbörjades. Kvällen blev magisk med en strålande vacker solnedgång

Att inte bottenmåla

Vi har inte smörjt botten på två år utan tillämpat ett miljöinriktat synsätt med så lite gift som möjligt. Vi har haft lite olika kvalitéer i botten men får tillskriva Biltema senaste lagret. Under sommaren gjordes botten ren med skrubbis och propellern rensades från kopper. Det blev ett hyfsat resultat. Men sensommaren innebar en snabb återväxt med kopper, blåmusslor och japanska ostron. HUAAA. Som att dra en disktrasa genom vattnet.

Den 1 advent seglades en 12-timmars med goda öppna vindar. Man kan väl inte påstå att det kändes som en havets vinthund men resultatet var väl under förväntan. 42 distans som skall jämföras med övriga båtar mellan 60 till 80 distans!

Veckan efter gjordes ett servicelyft för rengöring. Intressant. Det blir torrsättning i juli med ett nytt lager bottenfärg!

Efter att ha installerat den nya värmaren stack vi iväg på den obligatoriska 13 dags julseglingen som löper mellan nyår och 13e jul. Nyår firas i familjens hägn….Prognos om sydliga blida vindar med omslag till nordliga kalla vindar med snö. Kom iväg på sydvinden och kom i skymningen till Marstrand i lätt duggregn. Nästa morgon stod en frisk nordan på med snö och – 7C. Det blev en arbetsdag i båten. Nästa dag kom vridet till NO och vi sträckte i strålande sol, fast fortfarande väl under -5C, till Käringön där vi tajmade den lokala kvällsmiddagen på Ökrogen. Nice….med varm öl. Värmaren har hittills gått klockrent utan avbrott…..något lurt är det för det kan ju inte funka direkt? I kylan så hade hamnar med el förtur. Grundsund är en sådan hamn och det blev en kort seglats dit med en eftermiddagspromenad till Stockevik och åter.

Sen styrdes kosan söderut då man lovat vindomslag i slutet av veckan till sydlig, dvs motvind. Att gå för motor ger marginell naturupplevelse.

Det blev Dyrön som sista natthamn där man förtjänstfullt hade lämnat strömmen på på piren och anvisat ett swish-nummer så man kunde göra rätt för sig.

Söndagens hemfärd bjöd på SV vind om drygt 10 m/s men vi sträckte från Sillesund och till Björkö. Detta stopp för tankning innan hemmahamnen var befogat då värmaren gått drygt 150 timmar i ett stäck med en total förbrukning om ca 50 liter. Men det blir varmt och gott med temperaturer kring 20C inne i båten som sjunker till 15C under dagseglingarna  då värmaren gick på lägsta effekt 1500W. Ett skäligt pris för komfort. Ett mycket positivt värmartest. Och den var mycket tystare än vår gama Webasto som i och för sig inte var högljud men denna Heatonixen hördes nätt och jämt från utsidan även om man stod 2 m från avgasutblåset.

 

Under förra säsongen hade vi lite driftstörningar med vår gamla Webasto. Planerade under sommaren att plocka ner den för service men annat kom emellan. Doch gicke den igång under hösten än om det luktade ”rikligt med fotogen” vid start. Värme tillskottet var dock inte vad som varit.

Hittade en ny Heatronix på blocket för en 1/4 av nypriset relativt en ny Webasto 5 kW.

I samband med bytet rev vi ut de gamla luftslangarna. De var inte mer än 50 mm!!! Inte undra på att flödet var lågt. Sen när vi rev ut värmaren visade det sig att det var en 2 kW och inte en 3,5 kW som vi trott. Alldeles för lite för en 41-fotare.

Nåväl in med värmaren och ny grövre slang med fyra utblås, 2 i salongen och ett i sidokabinen och ett i förpiken. Men vad trångt det var! Fick borra upp samtliga genomföringshål i skotten. Isolerade dessutom slangarna där dom låg i närheten av elkablagen.

Ser nu framemot 13-helgsseglingen och med hopp om lite högtrycksväder.

Det var ingen ide att laga den gamla Furlexen så det blev en helt ny installation med nytt förstag. Och tur var väl det, för även profilerna sjöng på sista versen med sprickbildning i anslutningarna.

Det var lätt att montera ihop den nya Furlexen 304S med 10 mm förstag på bryggan. Det som var jobbigt var jobbet i masten då vi gjorde bytet utan att masta av. Man får blodsnörp i benen efter en stund i båtsmansstolen. Sen är det tungt att på ”släpp” i förstaget även om lyft sker av profilen med fallet. Sen skall man inte tappa brickor och dyligt när det väl lossar. Det gick så där. Bra med lite reservbrickor!

In och utrullning av genuan går nu betydligt lättare. Det fattades en del kulor i lagren på den gamla Furlexen.

Årets 24-timmars utlovade Sydlig vind vridande till väst med regn under natten. Och så blev det. Vinden ökade efterhand och blev till slut frisk.

Seglingen var odramatisk i SV-ig vind ca 8-12 m/s norrut. I medströmmen loggade vi stadigt mellan 6 och 10 knop. Givetvis skulle en tanker runda Brofjorden angöring 47 samtidigt. Vi kikade på AISen och kom fram till att han var större och valde därför att väja. Ca 20 minuter förlorades här.

Sjön växte till slg under natten och det var inte självklart att gå över grundflaken på 5-8 m  söder om Ramskär vid rundningen. Men det gick bra….

Vid rundningen rullade vi in genuan då vi skulle få segla dikt bidevind i färden söderut mot Väderöarna. Vi rullade in för mycket och fick inget vidare drag i sjöarna som var lite emot. Problemet var bara att Furlexen inte gick att rulla ut. Den hade gått isär och hade fastnat där.

Seglade upp i sjölä av Väderöarna och gick fram och hoppade på rullen som behaga ge oss ett varv till i färden söderut. Farten blev väl kanske 1 knop lägre med en något mindre genua än önskat. Full stor och 2 m genua blir inte optimalt.

Totalt bled vet 155 sjömil som omräknat gav en distans om 126 sjömil. Faktiskt den näst bästa noteringen vi gjort. Med den gamla maxi 95 har vi tidigare seglat 131 sjömil netto.

En bohuslänstur före semestern i veckan före påsk bjöd på fina vindar och strålande sol. Temperaturen nattetid kröp dock fortfarande ner mot 0 grader under natten så värmaren fick jobba. Siktade på Väderöarna i tron om att vi skulle bli ensamma där – så blev inte fallet. Ytterligare två norska båtar hade hittat dit. Vi tillbringade en stor del av förmiddagen i lä på utkiken i strålande sol innan vi vände söderut mot Smögen. Maximal tur med vädret. Sol………

Seglingen söderöver gav 1 dag med tät dimma då vi inte såg någonting. Enligt samstämmiga uppgifter från både radar och ais passerade en fiskebåt strax framför oss i farleden in mot Lysekil utan att den gick att vare sig se eller höra. Känns tryggt med lite hjälpmedel ibland.

Ett tekniskt svek var att ”gasvajern” gick av då sista kvällen vi skulle lägga till i Marstarand. Vi fick tillämpa gamla tiders verbala komandon med dottern i motorrummet som uppmärksamt tryckte till på vipparmen när vi började ropa ”gas” från sittbrunnen. Allt löste sig till belåtenhet.

Inför hemfärden fästes en fiskelina mellan vipparmen och oljestickan. Mitt på denna lina fästes en längre lina som drogs upp till sittbrunnen så gasjustering kunde ske från sittbrunnen. Gasen blev på detta sätt mindre känslig då det krävdes lite längre utslag än en direktkoppling till vippan. Tilläggningen i hemmahamnen gick geschwinnt.

Ingen mer frost (bestämde vi oss för)  så bottenventiler öppnades och sötvatten fylldes på. I svaga sydliga vindar satte vi iväg norröver och genade igenom Pater Nosterskären strax efter skymning. Då hör man bara ejderflockarna som lyfter när man råkar passera för nära.  Andra dagen hördes både svanar och måsar vilket tydde på att våren var på gång. Kanske inte riktigt. Oron bland fåglarna hade mer med den havsörn som flög över holmarna och förmodligen satte skräck de mindre fåglarna. Stor och mäktig ser den ut i alla fall.

Efter Vasaloppets upplösning styrde vi kosan hemåt. Då kom snön. Sikten blev begränsad och det blev slaskigt.

Snöslask ger lika dålig sikt som dimma.

Lika ”förvånad” blir man varje höst då man förväntas helt upphöra med att vara i behov av toaletter. Undra om lagstiftaren själv helt slutar att gå på toaletten mellan november till april.

Jag ställde frågan till Transportstyrelsen i ett mail i fjol om hur man tänkt sig att vinterseglare skall kunna uppfylla lagen. Givetvis behagade man inte svara.